I det här avsnittet tänkte jag berätta lite om de förutsättningar och specifika krav jag har på hur radiostudion ska se ut och fungera i framtiden. Idag får ni dock inga bilder på det hela eftersom jag befinner mig på jobbet.
I dagsläget är, som ni säker vet, Radio Jenkins "studio" i praktiken en alkov i vårt vardagsrum där mitt stora engelskt röda skrivbord står. På skrivbordet står min dator och min mixer och på ena kortsidan sitter mikrofonarmen fastspänd. Eftersom allt bara står som det står på bordet är det förstås lätt att flytta runt men å andra sidan finns två problem. Det ena är att det ser oproffsigt ut när det ligger en massa sladdar på bordet. För det är verkligen mycket sladdar..
1. Elkabel till mixern som kommer upp från golvet bakom skrivbordet.
2. Sladd från mikrofonen som kommer upp bakom skrivbordet och går fram till mixern (och då ligger den på golvet från ena kortsidan dessutom)
3. iPhone-docka med sladd till mixern. Dockan står min telefon i när jag spelar musik
4. En sladd från datorn till mixern för att spela jinglar.
5. En sladd från mixern till datorn för att spela in
Det låter inte så mycket men sladdar är ofta längre än man behöver och flera av dem räcker till änden av bordet och sedan tilbaka. Det är med andra ord en ganska kraftig härva och jag hade gärna velat täcka över den på något sätt.
Problem nummer två är att man måste sitta ner när man gör ett program och att stå upp är en klar fördel eftersom man låter bättre när man får mer kraft måg magtrakten. Det vet ju alla ni som gått i musik i skolan och minns att läraren sa att man skulle stå upp när man sjöng. Och det är sant, det låter bättre. Och samma sak gäller om man bara pratar också.
Som av en händelse finns det en lösning för båda de här problemen. Jag skulle behöva ett högre skrivbord (ca 90cm eller lite drygt) som dessutom dolde sladdarna. Men eftersom jag gillar mitt skrivbord började jag fundera på om jag inte skulle kunna bygga någon slags "låda" att ställa ovanpå skrivbordet så att man kom lagom högt upp. Sedan isåg jag att då får man utrymme under som man kan dra ner sladdarna i. Utan att gå in på detaljer kom jag också på ett sätt att helt slippa se sladdarna som går till och från mixern, vilket nästan är viktigast eftersom de är så många och dessutom skjuter upp nästan 10cm rakt upp. Genom att sänka ner mixern blir det dessutom ännu smidigare att hantera den eftersom den då är i samma nivå som skivan. Datorn står sedan intill och strax bakom blir det ett hål för sladdarna från och till datorn.
Men det finns ett problem till nämligen att väggarna på tre håll runt skrivbordet är antingen gips eller betong och ni förstår själva hur bra det blir med akustik då. Således skulle jag behöva sätta upp någonstans i storleksordningen två till tre kvadratmeter "akustikskum" (som säkert har ett bättre och riktigare namn) på väggarna runt skrivbordet.
Men då kommer de begränsingar som finns för det här rummet fram. Det är ju lätt att tro att vill man nu ha bra kvalitet får man väl helt helt enkelt bygga om den lilla alkoven, kanske sätta upp en vägg och sedan bygga om till studio. Problemen är flera, främst kostnadsmässiga och kosmetiska.
Man kan förstås tycka att man inte får vara för petig med hur ens hem ser ut och jag tenderar att vilja mer än jag klarar av men jag vill i alla fall att det ska bli fint hemma och då känns det som att jag går emot det hela genom att bygga vägg och/eller göra studio av en inte allt för liten del av vårt vardagsrum. Dessutom är det svårt att göra det på ett tillräckligt bra sätt och i en hyresrätt har man dessutom inte så väldigt stora möjligheter att börja sätta upp saker och spika i parketten.
Således har jag vissa tydliga begränsningar..
1. Det får inte kosta för mycket - helst väldigt lite.
2. Det får inte störa det allmänna intrycket av rummet - det är trots allt i första hand ett hem och ett vardagsrum.
3. Jag kan inte ha proffs-krav på det slutliga resultatet eftersom det då aldrig skulle bli klart.
Jag får säkert tillfälle att återkomma i frågan allt eftersom lösningar eller kanske fler behov kommer upp på tapeten.
/ Joel
PS. Ursäkta alla stavfel, jag orkar inte korrekturläsa idag. Ds.
fredag 28 oktober 2011
torsdag 27 oktober 2011
Historien
Hej igen!
Jag har ju som sagt utlovat en bakgrund eller lite historia bakom Radio Jenkins och den kommer i det här inlägget.
Det hela började en tid innan jag provade att göra radio när jag fick nys om att min kusin hade en DJ-mixer stående i sin lägenhet. Mixern (en Phonic MRT-70) var egentligen min kusins kompis pappas men jag skulle kunna få låna den ett tag i alla fall. Jag har den fortfarande kvar.. Varför var jag då intresserad av en DJ-mixer? Jag hade börjat gå ut litegrann och tyckte visserligen att det var lite coolt med simpelt DJande på klubbar i Göteborg men jag vill minnas att jag framför allt tyckte att det var störande om man spelade musik hemma och ville byta från exempelvis dator och skivspelare att man fick byta sladdar och att det blev alldeles tyst en lång stund. Mixern blev en nästan proffsig lösning på det hela.
Till en början var mixern en självklar del av sterosystemet i övrigt. Här har jag nyligen också skaffat mig ett kasettdäck och köpt min brors MiniDisc. Mixern har fyra ingångar och här tycks alla fyra vara inkopplade; Skivspelare, kasettdäck, minidisc och dator (som står någon meter ur bild).
På sikt flyttade jag fler och fler stereodelar till mitt skrivbord. När bilden ovan är tagen har jag ännu ett pyttelitet skrivbord men senare flyttade jag ner samma skrivbord som jag har idag. Det var så stort i mitt lilla rum där jag bodde att jag fick skaffa en loftsäng för att få plats. Följaktligen såg rummet ännu mer hopträngt och ännu värre ut efteråt men jag fick i alla fall mer skrivbordsyta som jag snabbt fyllde upp.
Här har jag alltså flyttat upp det mesta på skrivbordet. Kaotiskt trångt men jag tyckte under den här tiden att det snarast var lite coolt att jag hade så mycket maskiner. Datorn stod igång hela nätterna och där sov jag strax ovanför. Luftkvaliteten var väl sådär, men detsamma gällde å andra sidan mitt liv i övrigt; matval, jobb och så vidare. Mestadels träffade jag folk och fika på dagen och sedan ut på krogen då och då. Jag hade det helt enkelt ganska bra trots allt får jag lov att säga.
Man kan ana att det hänger sladdar i "taket" under sängen. Där, i någon sorts provisorisk upphängning hängde mikrofonen i början och med tanke på hur bra det fungerade är jag fortfarande väldigt nöjd. Det blev förvånansvärt bra ljudkvalitet, något jag haft betydligt med problem med på senare tid. Runt främre delen av mikrofonen satt ett nyckelband som sedan var fästat runt en av ribborna i sängbottnen. Sladden klämde jag fast mellan madrassen och en ribba så att det blev lagom vinkel och så hänge alltså mikrofonen mot mig så att jag kunde prata i den. Bilder på detta enkla men väl fungerande system tycks dock inte finnas, förmodligen var väl just det inte en sak som var intressant nog, men jag har massor av bilder på ett rum i kaos med tvätt och disk överallt så var logiken finns vet jag inte riktigt, kanske ville jag bara testa kameran..
Jag började alltså leka med mikrofonen till mixern och insåg att man kunde ju prata till musiken och så var det igång. Det var faktiskt inte svårare än så. Jag började prata mellan låtarna och på den vägen är det. Genom Magnus försorg fick jag ett program som kodade allt ljud som kom in i line-in-ingången till mp3 och ett program som skapade en server som andra kunde ansluta till på min dator. På så vis kunde andra koppla upp sig till mig när jag "sände". Det var bara på skoj och verkligen bara ett fåtal lyssnare, precis som idag alltså. I början hade jag inget riktigt bra namn på mina sändningar så jag kallade dem "Radio Röv" eftersom jag i alla fall hade självinsikten nog att inse att de var fruktansvärt dåliga. Jag spelade alltså musik och pratade emellan låtar, i princip bara vilken låt det var och vilken som skulle spelas nu. Jag hade möjligheten att spela upp egna inspelningar från minidisc och jag kunde spela vinylskivor live men jag valde av någon anledning nästan aldrig att göra det. Dels berodde det säkert på att jag inte hade en tillräckligt bra skivspelare men också för att det helt enkelt var smidigare att spela allt på datorn.
Jag hade en stork burkig stationär dator med Linux som operativsystem och det gjorde att jag började intressera mig mer och mer för att göra saker i terminalfönster, alltså kommandobaserat istället för att klicka och dra osv. Följaktligen lade jag upp en massa olika kommandofönster, ett för att hålla koll på hur många som lyssnare, två för att spela olika musik, fyra för olika jinglar jag spelade upp och så två till för att göra lite av varje, annan musik eller ytterligare jinglar till exempel.
Efter ett tag började jag fundera på om jag inte skulle vilja göra något lite mer seriöst av radion. Jag gjorde som man så ofta gör - det kosmetiska först. Jag hade en logo jag gjort flera månader tidigare när jag hade en naiv idé att någon gång framtiden starta ett skivbolag. Det skulle heta "En apa med hörselskydd Records" och logon, ja, den har ni redan sett. Det är alltså inte hörlurar utan hörselskydd apan har på sig - för att slippa lyssna på eländet kan man tänka sig.
Innan jag tyckte att jag riktigt kunde kalla projektet för Radio Jenkins slängde jag om orden till Jenkins radio och fortsatte spela musik ett tag till, mest för att lära mig tekniken och den blev också sakta bättre.
Här är en länk till en av de tidigaste Radio Jenkins-sidorna
Jag fick så småningom en egen lägenhet och plötsligt blev jag av med ett av mina största problem; jag bodde ju inte själv innan jag ett par gånger blev jag, mitt under sändning, tillsagt att en av tjejerna jag delade lägenhet med att jag måste vara tyst - eftersom hon sov. Det säger också något om hur sent jag sände. Alltså fick jag börja spela in och sända mina program - som idag.
Men med egen lägenhet försvann det problemet. Jag såg till att fixa ett arbetsschema där jag alltid var ledig onsdagkvällar (tror jag i alla fall att det var) så började jag sända. Klassiker som "Full i sändning" kom till under våren 2006. Under den perioden hade jag insett att det inte är så roligt att sända själv och om det var möjligt försökte jag alltid få en gäst till programmet. Någon gång Josef och då handlade programmet om kriminalvård och en annan gång var Cristian med och då blev det, precis som idag, inte lika seriöst.Framåt hösten, precis när jag träffat min blivande fru Sandra, bestämde jag och min kusin Maja att hon skulle vara med i varje program. Det trycktes upp affischer för hundratals kronor och sen gav vi oss fan på att göra ett bra, eller i alla fall roligt, program. För det mesta var Maja med men någon gång var jag tvungen att sitta själv och i minst ett program var Sandra med istället. Det gick även det men Maja hade en speciellt sorts tokrolighet som få kan ersätta, inte minst jag helt själv.
2006 övergick i 2007 och efter en flytt till Stockholm och Vårberg i mitten på december försökte jag starta upp Radio Jenkins igen i Stockholm. Det blev lite trögt men framför allt drabbades jag av något jag fortfarande inge gjort mig kvitt - ha-begäret. Nya mikrofoner, en ny begagnad mixer jag köpt strax innan flytten och så skulle vi sätta igång. Vi, för nu var det tänkt att jag och Sandra skulle sända ihop. Det gick ett tag men sedan fanns helt enkelt inte orken.
Det blev ett och ett halv år av tystnad. Hemsidan som sett så lovande ut var så där trött som bara en dåligt eller icke uppdaterad hemsida kan vara fast det spelade ingen roll eftersom inger skulle titta på den ändå.. De nya dyra mikrofonerna med sin extra fantommatning gick för långt under inköpspriset men det kändes ändå ganska bra - jag kände mig plötsligt fri igen.
2009 bestämde jag mig för att ta upp tråden igen och så bestämde jag mig för att en podcast skulle det bli men den nuvarande hemsidan skvallrar om att jag lade upp ett första avsnitt inspelat på jobbet redan i september året innan, alltså 2008. Där lovade jag att snart skulle det bli åka av, eller något liknande. Det blev det först i februari och bara några avsnitt innan jag tröttnade igen. Tekniken krånglade lite för mycket för att det skulle vara riktigt roligt och jag gav upp på att hitta bra demomusik. Framåt hösten hoppades jag att jag hade mer energi och så slöt jag ett licensavtal med STIM för att få spela "riktig" musik. Det blev efter det bara ytterligare fem avsnitt innan jag återigen gav upp.
En av orsakerna att jag gång på gång gett upp är att tekniken är krångligare än tidigare. Precis i början, liksom nu, spelade jag musik i realtid och pratade men under lång tid plockade jag liksom ihop ett program i Garageband genom att prata och sedan drag-droppa jinglar, musik osv till filen. Sedan fick man mixa allt så att det blev lagom volym. Det är ett helvete att sitta med allt det och troligen är det realtidsinspelningen som gör att jag alls orkar idag.
Jag gav alltså upp igen i november 2009 och skrev då också tydligt på hemsidan att Radio Jenkins tills vidare inte hade någon aktivitet. men i våras hände något, jag hade varit lite låg en längre tid och kände att det nog var brist på utlopp för min kreativitet det handlade om och så var jag igång igen. Fast återigen bara några gånger. Jag skaffade nämligen än en gång nya saker som skulle göra allt så bra tills jag insåg att det hela handlade om att jag var tvungen att spela in i realtid. Då köpte jag en ny mixer och något senare en ny bättre mikrofon och nu.. nu känns det som om det kan hända grejer på riktigt.
Jag vet, ni ville ha mer detaljer, kanske en annan gång, nu är det sent och vi ska fika här hemma. Och inget är ändå viktigare än kärlek. Och fika!
/ Joel
Jag har ju som sagt utlovat en bakgrund eller lite historia bakom Radio Jenkins och den kommer i det här inlägget.
Det hela började en tid innan jag provade att göra radio när jag fick nys om att min kusin hade en DJ-mixer stående i sin lägenhet. Mixern (en Phonic MRT-70) var egentligen min kusins kompis pappas men jag skulle kunna få låna den ett tag i alla fall. Jag har den fortfarande kvar.. Varför var jag då intresserad av en DJ-mixer? Jag hade börjat gå ut litegrann och tyckte visserligen att det var lite coolt med simpelt DJande på klubbar i Göteborg men jag vill minnas att jag framför allt tyckte att det var störande om man spelade musik hemma och ville byta från exempelvis dator och skivspelare att man fick byta sladdar och att det blev alldeles tyst en lång stund. Mixern blev en nästan proffsig lösning på det hela.
På sikt flyttade jag fler och fler stereodelar till mitt skrivbord. När bilden ovan är tagen har jag ännu ett pyttelitet skrivbord men senare flyttade jag ner samma skrivbord som jag har idag. Det var så stort i mitt lilla rum där jag bodde att jag fick skaffa en loftsäng för att få plats. Följaktligen såg rummet ännu mer hopträngt och ännu värre ut efteråt men jag fick i alla fall mer skrivbordsyta som jag snabbt fyllde upp.
Jag började alltså leka med mikrofonen till mixern och insåg att man kunde ju prata till musiken och så var det igång. Det var faktiskt inte svårare än så. Jag började prata mellan låtarna och på den vägen är det. Genom Magnus försorg fick jag ett program som kodade allt ljud som kom in i line-in-ingången till mp3 och ett program som skapade en server som andra kunde ansluta till på min dator. På så vis kunde andra koppla upp sig till mig när jag "sände". Det var bara på skoj och verkligen bara ett fåtal lyssnare, precis som idag alltså. I början hade jag inget riktigt bra namn på mina sändningar så jag kallade dem "Radio Röv" eftersom jag i alla fall hade självinsikten nog att inse att de var fruktansvärt dåliga. Jag spelade alltså musik och pratade emellan låtar, i princip bara vilken låt det var och vilken som skulle spelas nu. Jag hade möjligheten att spela upp egna inspelningar från minidisc och jag kunde spela vinylskivor live men jag valde av någon anledning nästan aldrig att göra det. Dels berodde det säkert på att jag inte hade en tillräckligt bra skivspelare men också för att det helt enkelt var smidigare att spela allt på datorn.
Jag hade en stork burkig stationär dator med Linux som operativsystem och det gjorde att jag började intressera mig mer och mer för att göra saker i terminalfönster, alltså kommandobaserat istället för att klicka och dra osv. Följaktligen lade jag upp en massa olika kommandofönster, ett för att hålla koll på hur många som lyssnare, två för att spela olika musik, fyra för olika jinglar jag spelade upp och så två till för att göra lite av varje, annan musik eller ytterligare jinglar till exempel.
Efter ett tag började jag fundera på om jag inte skulle vilja göra något lite mer seriöst av radion. Jag gjorde som man så ofta gör - det kosmetiska först. Jag hade en logo jag gjort flera månader tidigare när jag hade en naiv idé att någon gång framtiden starta ett skivbolag. Det skulle heta "En apa med hörselskydd Records" och logon, ja, den har ni redan sett. Det är alltså inte hörlurar utan hörselskydd apan har på sig - för att slippa lyssna på eländet kan man tänka sig.
Innan jag tyckte att jag riktigt kunde kalla projektet för Radio Jenkins slängde jag om orden till Jenkins radio och fortsatte spela musik ett tag till, mest för att lära mig tekniken och den blev också sakta bättre.
Här är en länk till en av de tidigaste Radio Jenkins-sidorna
Jag fick så småningom en egen lägenhet och plötsligt blev jag av med ett av mina största problem; jag bodde ju inte själv innan jag ett par gånger blev jag, mitt under sändning, tillsagt att en av tjejerna jag delade lägenhet med att jag måste vara tyst - eftersom hon sov. Det säger också något om hur sent jag sände. Alltså fick jag börja spela in och sända mina program - som idag.
Men med egen lägenhet försvann det problemet. Jag såg till att fixa ett arbetsschema där jag alltid var ledig onsdagkvällar (tror jag i alla fall att det var) så började jag sända. Klassiker som "Full i sändning" kom till under våren 2006. Under den perioden hade jag insett att det inte är så roligt att sända själv och om det var möjligt försökte jag alltid få en gäst till programmet. Någon gång Josef och då handlade programmet om kriminalvård och en annan gång var Cristian med och då blev det, precis som idag, inte lika seriöst.Framåt hösten, precis när jag träffat min blivande fru Sandra, bestämde jag och min kusin Maja att hon skulle vara med i varje program. Det trycktes upp affischer för hundratals kronor och sen gav vi oss fan på att göra ett bra, eller i alla fall roligt, program. För det mesta var Maja med men någon gång var jag tvungen att sitta själv och i minst ett program var Sandra med istället. Det gick även det men Maja hade en speciellt sorts tokrolighet som få kan ersätta, inte minst jag helt själv.
2006 övergick i 2007 och efter en flytt till Stockholm och Vårberg i mitten på december försökte jag starta upp Radio Jenkins igen i Stockholm. Det blev lite trögt men framför allt drabbades jag av något jag fortfarande inge gjort mig kvitt - ha-begäret. Nya mikrofoner, en ny begagnad mixer jag köpt strax innan flytten och så skulle vi sätta igång. Vi, för nu var det tänkt att jag och Sandra skulle sända ihop. Det gick ett tag men sedan fanns helt enkelt inte orken.
Det blev ett och ett halv år av tystnad. Hemsidan som sett så lovande ut var så där trött som bara en dåligt eller icke uppdaterad hemsida kan vara fast det spelade ingen roll eftersom inger skulle titta på den ändå.. De nya dyra mikrofonerna med sin extra fantommatning gick för långt under inköpspriset men det kändes ändå ganska bra - jag kände mig plötsligt fri igen.
2009 bestämde jag mig för att ta upp tråden igen och så bestämde jag mig för att en podcast skulle det bli men den nuvarande hemsidan skvallrar om att jag lade upp ett första avsnitt inspelat på jobbet redan i september året innan, alltså 2008. Där lovade jag att snart skulle det bli åka av, eller något liknande. Det blev det först i februari och bara några avsnitt innan jag tröttnade igen. Tekniken krånglade lite för mycket för att det skulle vara riktigt roligt och jag gav upp på att hitta bra demomusik. Framåt hösten hoppades jag att jag hade mer energi och så slöt jag ett licensavtal med STIM för att få spela "riktig" musik. Det blev efter det bara ytterligare fem avsnitt innan jag återigen gav upp.
En av orsakerna att jag gång på gång gett upp är att tekniken är krångligare än tidigare. Precis i början, liksom nu, spelade jag musik i realtid och pratade men under lång tid plockade jag liksom ihop ett program i Garageband genom att prata och sedan drag-droppa jinglar, musik osv till filen. Sedan fick man mixa allt så att det blev lagom volym. Det är ett helvete att sitta med allt det och troligen är det realtidsinspelningen som gör att jag alls orkar idag.
Jag gav alltså upp igen i november 2009 och skrev då också tydligt på hemsidan att Radio Jenkins tills vidare inte hade någon aktivitet. men i våras hände något, jag hade varit lite låg en längre tid och kände att det nog var brist på utlopp för min kreativitet det handlade om och så var jag igång igen. Fast återigen bara några gånger. Jag skaffade nämligen än en gång nya saker som skulle göra allt så bra tills jag insåg att det hela handlade om att jag var tvungen att spela in i realtid. Då köpte jag en ny mixer och något senare en ny bättre mikrofon och nu.. nu känns det som om det kan hända grejer på riktigt.
Jag vet, ni ville ha mer detaljer, kanske en annan gång, nu är det sent och vi ska fika här hemma. Och inget är ändå viktigare än kärlek. Och fika!
/ Joel
onsdag 19 oktober 2011
STIM / Teknik
Hej igen!
I det här inlägget tänkte jag framför allt berätta om mitt förhållande till STIM som gått lite upp och ner i perioder. Dessutom ska jag guida er lite lite i vad jag använder för teknik vid inspelningarna av Radio Jenkins.
Radio Jenkins började som en lek med en dator, lite radioprogram, en mixer och en mikrofon. Man kopplade ihop allt och vips kunde folk lyssna på mig via sin dator. Det var 2004 eller möjligen 2005 och inget sedan den tiden finns, vad jag vet, inspelat. Tur är kanske det. I princip var jag imponerad av radiopratare och hade helst velat vara det själv så "programmen" bestod mest av att jag spelade musik jag gillade och kanske pratade lite in emellan. Naturligtvis hade jag inte en tanke på om man fick eller inte fick spela musik och sända ut det. Det får man inte.
Allt eftersom Radio Jenkins blev, om inte seriös så i alla fall mer regelbunden och jag flyttade till egen lägenhet efter att ha bott inneboende började jag oroa mig lite. Plötsligt var det några stycken varje vecka som följde radion och lyssnade och dessutom lade jag upp alla program i efterhand på hemsidan. Alltså var frågan om man kanske borde börja betala till STIM för att få fortsätta spela musik. Det visade sig både svårt och dyrt och jag lade ner projektet, tänkte att ingen kommer nog på mig och körde vidare. När jag sedan träffade min fru Sandra, flyttade med henne till Stockholm och Radio Jenkins fick en aura av ännu mer seriös vågade jag inte riktigt längre så jag undersökte möjligheten att betala till STIM igen. Även denna gång slogs jag av att det verkade dyrt men framför allt att jag helt enkelt inte hittade någon sorts licens för att sända musik som passade mig.
Det fick bli första omgången av demomusik på Radio Jenkins.
Det finns massor av bra osignad musik online, problemet är bara att hitta den. Söker man på "Podcast safe music" till exempel får an upp massor av förslag på google. Nackdelen med hemsidorna man tipsas om är oftast att musiken är gjord av ensamma killar i sovrum. Och det behöver inte vara dåligt men när jag letat musik är det jusst det jag upplever att det är. Att jämföra osignad musik och musik från band med skivkontrakt är som natt och dag. Med några undantag förstås, men det är inte så konstigt. Dåliga band får inte skivkontrakt, bra band får skivkontrakt. Lite förenklat. Dessutom var det en klar nackdel att flera av hemsidorna kostade pengar. Visserligen bara några hundalappar för ett helt år men jag kände att skulle jag betala för musiken ville jag nog ha högre kvalitet än vad jag hittade.
Följaktligen var mycket av musiken från Radio Jenkins första tid i Stockholm ganska dålig rent ut sagt. Och dessutom hade jag ingen som helst relation till musiken. Vare sig till banden i fråga eller i form av att jag direkt gillade musiken. men det fick vara så och några månader kämpade vi på med, i alla fall ur musikperspektiv, ganska tveksamt resultat.
Sedan tog Radio Jenkins en första lång paus fram till 2009 då jag bestämde mig för att börja jobba med min då relativt nya dator och headset istället. Det skulle bli ett smidigt sätt att ta med radio Jenkins till lyssnare och gäster istället för att de var tvugna att komma till studion. Dessutom beslöt jag mig att nu skulle Radio Jenkins börja spela riktig musik och dessutom göra det lagligt. Jag slängde iväg ett mail till STIM som svarade att det skulle kosta 500kr per månad och att det skulle betalas i förskott för ett halvår. 3000 kronor är ganska mycket pengar att hosta upp men jag tänkte att det kan det få vara värt.
Det visade sig att det inte fick vara värt det. Det slutade med att jag bara spelade in tre eller fyra program efter att jag skaffat licens hos STIM och det blev ganska många kronor per låt. Mitt i alltihop kraschade dessutom min dator och jag fick plötsligt lägga ut många tusen kronor på reparationer, pengar jag annars kunde ha använt till ett halvår till. Eller två. Det handlar alltså i slutändan om pengar.
Ungefär ett och ett halvt år senare, i april i år drog jag så igång igen. Denna gång med demomusik som tanke - problemet vara bara att jag inte hade så mycket och det blev som det lätt blir, jag har massor av musik av doktor meq på datorn och den fick underhålla lyssnarna under några avsnitt i våras. Sedan blev det ett oplanerat uppehåll igen tills jag till sist kom tillbaka på allvar under sommaren och vågade mig på att piratspela musik igen.
Så har det sett ut, fram och tillbaka med STIM-pengar eller ej, demomusik eller ej. På lång sikt är tanken återigen att spela skyddad musik och betala för det. Frågan är förstås var pengarna det kostar ska komma ifrån men på något sätt vill jag kunna välja helt och hållet vad jag ska spela för musik, både skyddad musik och annan musik jag hittat och gillar.
Idag är då min tanke att spela musik som är märkt med CC vilket står för Creative Commons och innebär att man fritt får använda musiken i olika sammanhang under vissa specifika premisser som till exempel inte i reklam eller att man måste ange artistens och låtens namn. Där finns bland annat doktor meq och på sikt Radio Jenkins.
-------------------------------------------------------
Det här med teknik ja, det kommer en video på youtube om det här också men här kommer en skriftlig redogörelse i alla fall och den gäller hur tekniken ser ut just nu.
Grunden i radiosändningar, brukar man säga, är mikrofon, mixer, musikkälla och något att spela in eller sända med. Eller båda de sistnämnda.
I mitt fall använder jag följande utrustning:
Mikrofon: RØDE Procaster samt Samson S11 till eventuella gäster
Mixer: Behringer Xenyx 1002b
Musikspelare: iPhone 4 med appen djay
Inspelning: MacBook
Jag har sett många som håller på med radio som en hobby påpeka på hemsidor och youtube att man ska ha en riktig Radiomixer. För någon som jag finns helt enkelt inte de pengarna (från flera tusen för en enklare begagnad från 70-talet och uppåt). Jag vet att även om min mixer är tänkt att använda för band och artister men det fungerar också utmärkt till det jag gör. Ett måste för mig är dock att mixern har skjutreglage istället för rattar till kanalernas volym eftersom det är mycket svårare att mixa exakt och snyggt med rattar.
Men det här är lite förenklat så nu dyker vi ner i sladdvändorna..
In i mixern går framför allt mikrofonen genom vanlig mikrofonsladd med XLR-kontakt. Därefter kopplar jag in musiken från iPhonen genom en docka så att telefonen kan stå och jag enklare kan hantera den.
Appen djay är som en mobil dj-mixer med två "skivspelare" där man laddar in de spår man vill spela upp. På så sätt kan man först spela upp en låt, sedan prata och ha den andra låten redo att börja spela. När man börjar på nästa låt byter man låt i den första spelaren och på så sätt har man full koll på låtarna som ska spelas. Dockan har en 3,5mm uttag och i den sitter en sladd med RCA-kontakter i andra änden. De går in imixern på i kanalen med RCA-ingång. Därefter kopplar jag en sladd från en av de utgående RCA-kontakterna på mixern till datorns line-in-ingång och spelas in med Audacity och sparas sedan som en mp3-fil.
Men det slutar inte där. Ni som lyssnat på Radio Jenkins vet säkert att vi har jinglar också och de måste följaktligen spelas av en enhet. Jag spelar jinglarna på samma dator som spelar in programmet. Det är möjligt eftersom man kan ställa in ljudkortet att bara spela in det som kommer in genom line-in och ignorera allt annat. Programmet Garageband har en uppsättning instrument som går att ändra. Genom att ändra ljuden till de jinglar jag vill spela upp kan jag sedan spela jinglar genom att bara trycka ner och hålla in tangenter på datorn. Således har jag en kabel från datorn hörlursuttag till mixern på en ytterligare kanal. Att man använder datorn även för att spela upp ljud gör förstås att man inte kan använda datorns hörlursuttag för att kontrollera att inspelningen låter bra, det får man göra genom en eller några testinspelningar innan man sätter igång och sedan hålla koll på hur inspelningskurvan i Audacity ser ut så att den inte blir för kraftig och därmed för stark med dålig ljudkvalitet som följd.
Innan jag spelade in i realtid använde jag Garageband. garageband arbetar med flera olika spår och på dem lägger man in prat man spelar in, musik och jinglar eller vad man nu vill använda. Men i vilket fall blir det mer känsla av att bygga ihop ett program. Man spelar in sitt prat, stänger av mikrofonen, passar in musik, jinglar osv genom att placera dem på arbetsytan i programmet. Fördelen är visserligen att man bland annat kan justera nivåerna på prat, musik etc i efterhand. Nackdelen i mina ögon är att man inte har samma känsla när man spelar in (inte minst när man har gäster). För mig gjorde möjligheten att kunna korrigera i efterhand att jag inte var lika noga vid inspelning och jag kände att jag var tvungen att korrigera, justera, pilla och fixa efteråt vilket gjorde att när programmet väl var inspelat hade jag minst lika lång tid kvar innan programmet var klart. Och jag är inget stort fan av efterbehandling även om slutresultatet ofta blir bättre. Min förhoppning är i stället att jag ska bli så duktig att det låter bra trots att allt spelas i i realtid.
Idag går en inspelning till så här:
1. Jag skriver ett manus bestående av en ämnesdel, placering av musik i ämnesdelen, samt någon eller några andra programpunkter t.ex Veckans Rövigaste och ett filmtips.
2. Jag väljer musik och väljer i vilken ordning låtarna ska spelas i programmet.
3. Jag kontrollerar att allt är kopplat på rätt sätt och gör en testinspelning eller två för att få rätt volym.
4. Jag börjar spela in och pratar, håller koll på systemets olika delar, spelar musik och kastar in jinglar.
5. När programmet är klart sparar jag det som en mp3-fil, lägger in det i iTunes och förser filen med ett bildmaterial. Sedan laddar jag upp programmet på radiojenkins.se's server och sedan lägger jag till programmet i vår podcastfil samt på hemsidan. Oftast avslutar jag genom att länka till programmet från Radio Jenkins Facebook-sida också, mest som en påminnelse.
Så ser det alltså ut. Och den långa och föga spännande historien jag nu utlovat länge och väl kommer i nästa avsnitt, det lovar jag!
/ Joel
I det här inlägget tänkte jag framför allt berätta om mitt förhållande till STIM som gått lite upp och ner i perioder. Dessutom ska jag guida er lite lite i vad jag använder för teknik vid inspelningarna av Radio Jenkins.
Radio Jenkins började som en lek med en dator, lite radioprogram, en mixer och en mikrofon. Man kopplade ihop allt och vips kunde folk lyssna på mig via sin dator. Det var 2004 eller möjligen 2005 och inget sedan den tiden finns, vad jag vet, inspelat. Tur är kanske det. I princip var jag imponerad av radiopratare och hade helst velat vara det själv så "programmen" bestod mest av att jag spelade musik jag gillade och kanske pratade lite in emellan. Naturligtvis hade jag inte en tanke på om man fick eller inte fick spela musik och sända ut det. Det får man inte.
Allt eftersom Radio Jenkins blev, om inte seriös så i alla fall mer regelbunden och jag flyttade till egen lägenhet efter att ha bott inneboende började jag oroa mig lite. Plötsligt var det några stycken varje vecka som följde radion och lyssnade och dessutom lade jag upp alla program i efterhand på hemsidan. Alltså var frågan om man kanske borde börja betala till STIM för att få fortsätta spela musik. Det visade sig både svårt och dyrt och jag lade ner projektet, tänkte att ingen kommer nog på mig och körde vidare. När jag sedan träffade min fru Sandra, flyttade med henne till Stockholm och Radio Jenkins fick en aura av ännu mer seriös vågade jag inte riktigt längre så jag undersökte möjligheten att betala till STIM igen. Även denna gång slogs jag av att det verkade dyrt men framför allt att jag helt enkelt inte hittade någon sorts licens för att sända musik som passade mig.
Det fick bli första omgången av demomusik på Radio Jenkins.
Det finns massor av bra osignad musik online, problemet är bara att hitta den. Söker man på "Podcast safe music" till exempel får an upp massor av förslag på google. Nackdelen med hemsidorna man tipsas om är oftast att musiken är gjord av ensamma killar i sovrum. Och det behöver inte vara dåligt men när jag letat musik är det jusst det jag upplever att det är. Att jämföra osignad musik och musik från band med skivkontrakt är som natt och dag. Med några undantag förstås, men det är inte så konstigt. Dåliga band får inte skivkontrakt, bra band får skivkontrakt. Lite förenklat. Dessutom var det en klar nackdel att flera av hemsidorna kostade pengar. Visserligen bara några hundalappar för ett helt år men jag kände att skulle jag betala för musiken ville jag nog ha högre kvalitet än vad jag hittade.
Följaktligen var mycket av musiken från Radio Jenkins första tid i Stockholm ganska dålig rent ut sagt. Och dessutom hade jag ingen som helst relation till musiken. Vare sig till banden i fråga eller i form av att jag direkt gillade musiken. men det fick vara så och några månader kämpade vi på med, i alla fall ur musikperspektiv, ganska tveksamt resultat.
Sedan tog Radio Jenkins en första lång paus fram till 2009 då jag bestämde mig för att börja jobba med min då relativt nya dator och headset istället. Det skulle bli ett smidigt sätt att ta med radio Jenkins till lyssnare och gäster istället för att de var tvugna att komma till studion. Dessutom beslöt jag mig att nu skulle Radio Jenkins börja spela riktig musik och dessutom göra det lagligt. Jag slängde iväg ett mail till STIM som svarade att det skulle kosta 500kr per månad och att det skulle betalas i förskott för ett halvår. 3000 kronor är ganska mycket pengar att hosta upp men jag tänkte att det kan det få vara värt.
Det visade sig att det inte fick vara värt det. Det slutade med att jag bara spelade in tre eller fyra program efter att jag skaffat licens hos STIM och det blev ganska många kronor per låt. Mitt i alltihop kraschade dessutom min dator och jag fick plötsligt lägga ut många tusen kronor på reparationer, pengar jag annars kunde ha använt till ett halvår till. Eller två. Det handlar alltså i slutändan om pengar.
Ungefär ett och ett halvt år senare, i april i år drog jag så igång igen. Denna gång med demomusik som tanke - problemet vara bara att jag inte hade så mycket och det blev som det lätt blir, jag har massor av musik av doktor meq på datorn och den fick underhålla lyssnarna under några avsnitt i våras. Sedan blev det ett oplanerat uppehåll igen tills jag till sist kom tillbaka på allvar under sommaren och vågade mig på att piratspela musik igen.
Så har det sett ut, fram och tillbaka med STIM-pengar eller ej, demomusik eller ej. På lång sikt är tanken återigen att spela skyddad musik och betala för det. Frågan är förstås var pengarna det kostar ska komma ifrån men på något sätt vill jag kunna välja helt och hållet vad jag ska spela för musik, både skyddad musik och annan musik jag hittat och gillar.
Idag är då min tanke att spela musik som är märkt med CC vilket står för Creative Commons och innebär att man fritt får använda musiken i olika sammanhang under vissa specifika premisser som till exempel inte i reklam eller att man måste ange artistens och låtens namn. Där finns bland annat doktor meq och på sikt Radio Jenkins.
-------------------------------------------------------
Det här med teknik ja, det kommer en video på youtube om det här också men här kommer en skriftlig redogörelse i alla fall och den gäller hur tekniken ser ut just nu.
Grunden i radiosändningar, brukar man säga, är mikrofon, mixer, musikkälla och något att spela in eller sända med. Eller båda de sistnämnda.
I mitt fall använder jag följande utrustning:
Mikrofon: RØDE Procaster samt Samson S11 till eventuella gäster
Mixer: Behringer Xenyx 1002b
Musikspelare: iPhone 4 med appen djay
Inspelning: MacBook
Jag har sett många som håller på med radio som en hobby påpeka på hemsidor och youtube att man ska ha en riktig Radiomixer. För någon som jag finns helt enkelt inte de pengarna (från flera tusen för en enklare begagnad från 70-talet och uppåt). Jag vet att även om min mixer är tänkt att använda för band och artister men det fungerar också utmärkt till det jag gör. Ett måste för mig är dock att mixern har skjutreglage istället för rattar till kanalernas volym eftersom det är mycket svårare att mixa exakt och snyggt med rattar.
Men det här är lite förenklat så nu dyker vi ner i sladdvändorna..
In i mixern går framför allt mikrofonen genom vanlig mikrofonsladd med XLR-kontakt. Därefter kopplar jag in musiken från iPhonen genom en docka så att telefonen kan stå och jag enklare kan hantera den.
Appen djay är som en mobil dj-mixer med två "skivspelare" där man laddar in de spår man vill spela upp. På så sätt kan man först spela upp en låt, sedan prata och ha den andra låten redo att börja spela. När man börjar på nästa låt byter man låt i den första spelaren och på så sätt har man full koll på låtarna som ska spelas. Dockan har en 3,5mm uttag och i den sitter en sladd med RCA-kontakter i andra änden. De går in imixern på i kanalen med RCA-ingång. Därefter kopplar jag en sladd från en av de utgående RCA-kontakterna på mixern till datorns line-in-ingång och spelas in med Audacity och sparas sedan som en mp3-fil.
Men det slutar inte där. Ni som lyssnat på Radio Jenkins vet säkert att vi har jinglar också och de måste följaktligen spelas av en enhet. Jag spelar jinglarna på samma dator som spelar in programmet. Det är möjligt eftersom man kan ställa in ljudkortet att bara spela in det som kommer in genom line-in och ignorera allt annat. Programmet Garageband har en uppsättning instrument som går att ändra. Genom att ändra ljuden till de jinglar jag vill spela upp kan jag sedan spela jinglar genom att bara trycka ner och hålla in tangenter på datorn. Således har jag en kabel från datorn hörlursuttag till mixern på en ytterligare kanal. Att man använder datorn även för att spela upp ljud gör förstås att man inte kan använda datorns hörlursuttag för att kontrollera att inspelningen låter bra, det får man göra genom en eller några testinspelningar innan man sätter igång och sedan hålla koll på hur inspelningskurvan i Audacity ser ut så att den inte blir för kraftig och därmed för stark med dålig ljudkvalitet som följd.
Innan jag spelade in i realtid använde jag Garageband. garageband arbetar med flera olika spår och på dem lägger man in prat man spelar in, musik och jinglar eller vad man nu vill använda. Men i vilket fall blir det mer känsla av att bygga ihop ett program. Man spelar in sitt prat, stänger av mikrofonen, passar in musik, jinglar osv genom att placera dem på arbetsytan i programmet. Fördelen är visserligen att man bland annat kan justera nivåerna på prat, musik etc i efterhand. Nackdelen i mina ögon är att man inte har samma känsla när man spelar in (inte minst när man har gäster). För mig gjorde möjligheten att kunna korrigera i efterhand att jag inte var lika noga vid inspelning och jag kände att jag var tvungen att korrigera, justera, pilla och fixa efteråt vilket gjorde att när programmet väl var inspelat hade jag minst lika lång tid kvar innan programmet var klart. Och jag är inget stort fan av efterbehandling även om slutresultatet ofta blir bättre. Min förhoppning är i stället att jag ska bli så duktig att det låter bra trots att allt spelas i i realtid.
Idag går en inspelning till så här:
1. Jag skriver ett manus bestående av en ämnesdel, placering av musik i ämnesdelen, samt någon eller några andra programpunkter t.ex Veckans Rövigaste och ett filmtips.
2. Jag väljer musik och väljer i vilken ordning låtarna ska spelas i programmet.
3. Jag kontrollerar att allt är kopplat på rätt sätt och gör en testinspelning eller två för att få rätt volym.
4. Jag börjar spela in och pratar, håller koll på systemets olika delar, spelar musik och kastar in jinglar.
5. När programmet är klart sparar jag det som en mp3-fil, lägger in det i iTunes och förser filen med ett bildmaterial. Sedan laddar jag upp programmet på radiojenkins.se's server och sedan lägger jag till programmet i vår podcastfil samt på hemsidan. Oftast avslutar jag genom att länka till programmet från Radio Jenkins Facebook-sida också, mest som en påminnelse.
Så ser det alltså ut. Och den långa och föga spännande historien jag nu utlovat länge och väl kommer i nästa avsnitt, det lovar jag!
/ Joel
torsdag 13 oktober 2011
Även på Youtube!
Jag lovade ju att nästa inlägg skulle handla om våndan över STIM och lite historia. Och det ska jag också snart göra.
Just nu har jag dock en länk att dela med mig av. Till Radio Jenkins på Youtube. Där finns nu en kort film där ni kan se hur Radio Jenkins studio ser ut. Mycket nöje!
youtube.com/radiojenkins
Ha en fortsatt trevlig dag!
/ Joel
Just nu har jag dock en länk att dela med mig av. Till Radio Jenkins på Youtube. Där finns nu en kort film där ni kan se hur Radio Jenkins studio ser ut. Mycket nöje!
youtube.com/radiojenkins
Ha en fortsatt trevlig dag!
/ Joel
Detta är Radio Jenkins
Välkommen till den här bloggen och dess allra första inlägg.
Tanken att skriva ner vad som händer bakom kulisserna och hur jag arbetar med Radio Jenkins har funnits ett tag. Nu finns det både en blogg och en youtube-kanal som jag hoppas börja fylla så smått framöver.
Skillnaden mellan själva Radio Jenkins och bloggen är att hit välkomnar jag framför allt er som är intresserade av hur det går till att göra en podcast. Jag kommer berätta lite om tekniken runt just podcast men framför allt om hur jag går tillväga när jag spelar in och lägger upp program. Här kommer ni också få information om hur arbetet fortskrider med byggande och arbete för att förfina inspelningarna, för tanken är att Radio Jenkins ska kännas riktigt proffsig till sist.
Dessutom blir det en intressant inblick i hur man kan göra saker med ganska små medel. Eftersom min fru numera studerar till läkare och jag jobbar deltid lever vi väldigt snålt och det gör att utrymmet för att köpa färdiga lösningar helt enkelt inte finns. Det är också en omständighet att ta i beaktande att Radio Jenkins "studio" utgörs av mitt skrivbord i en alkov i vårt vardagsrum vilket gör att jag helt enkelt inte kan inreda en riktig radiostudio även om jag hade råd eftersom min fru sannolikt inte gillar tanken på att ha en studio mitt i vardagsrummet och det gäller nog även mig.
Således kommer en av de stora drivkrafterna vara att hitta snygga lösningar som går att fälla undan/plocka bort osv osv för att så lite som möjligt ska märkas av radions existens när jag inte spelar in.
Ni ska förstås få några bilder på Radio Jenkins redan nu så att ni kan se vad jag arbetar med:
Det här är Radio Jenkins idag. Alla sladdar bakåt gör i alla fall mig ganska enerverad och jag planerar därför att bygga en radiomodul att ställa på skrivbordet. Den gör också att jag kommer kunna stå upp och spela in vilket är bra eftersom man helt enkelt låter bättre då. Bilden nedan är en skiss i Google SketchUp. Det är dock inte bestämt huruvida modulen ska målas eller ej men ska den det kommer det bli samma färg som på skrivbordet.
Det här är alltså radiomodulen. Den är i nuläget planerad att bli 16 cm hög och 100 cm bred samt ca 50 cm djup inklusive den fällbara klaffen. Designen med klaff gör att modulen inte tar upp så mycket plats där den är undanställd samtidigt som man också får plats med sina papper under inspelning av program. Dessutom kan man ställa radiomodulen längst fram och ändå inte behöva stå precis intill skrivbordet och till exempel kan skrivbordsstolen stå kvar nedanför utan att den stör. I nedsäkningen till höger kommer mixern att stå. Sladdarna döljs bakom den trekantiga.. ja, vad man nu ska kalla den, som sitter fast med gångjärn i bakkant så att det kan vikas bak när man behöver koppla om eller ändra något. Sladdarna går ut bakom mixern och mikrofonarmen kan fästas på valfri plats på modulen. I framkant, bakkant eller något av de tre hål som också används till till exempel sladdar till och från datorn. Tanken är att radiomodulen ska stå längst in till väggen på skrivbordet när den inte används och sedan dras fram.
Troligen kommer modulen byggas av min pappa Bengt-Inge i hans verkstad i Fjällbacka. Den kommer byggas med samma teknik som mitt skrivbord (som han också byggt) så att modulen går att plocka isär när man ska flytta eller när den ska skickas hit.
I nästa inlägg kommer jag berätta lite mer om hur jag började med Radio Jenkins och mina våndor med STIM. Väl mött då!
/ Joel Krantz
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)