Jag har ju som sagt utlovat en bakgrund eller lite historia bakom Radio Jenkins och den kommer i det här inlägget.
Det hela började en tid innan jag provade att göra radio när jag fick nys om att min kusin hade en DJ-mixer stående i sin lägenhet. Mixern (en Phonic MRT-70) var egentligen min kusins kompis pappas men jag skulle kunna få låna den ett tag i alla fall. Jag har den fortfarande kvar.. Varför var jag då intresserad av en DJ-mixer? Jag hade börjat gå ut litegrann och tyckte visserligen att det var lite coolt med simpelt DJande på klubbar i Göteborg men jag vill minnas att jag framför allt tyckte att det var störande om man spelade musik hemma och ville byta från exempelvis dator och skivspelare att man fick byta sladdar och att det blev alldeles tyst en lång stund. Mixern blev en nästan proffsig lösning på det hela.
På sikt flyttade jag fler och fler stereodelar till mitt skrivbord. När bilden ovan är tagen har jag ännu ett pyttelitet skrivbord men senare flyttade jag ner samma skrivbord som jag har idag. Det var så stort i mitt lilla rum där jag bodde att jag fick skaffa en loftsäng för att få plats. Följaktligen såg rummet ännu mer hopträngt och ännu värre ut efteråt men jag fick i alla fall mer skrivbordsyta som jag snabbt fyllde upp.
Jag började alltså leka med mikrofonen till mixern och insåg att man kunde ju prata till musiken och så var det igång. Det var faktiskt inte svårare än så. Jag började prata mellan låtarna och på den vägen är det. Genom Magnus försorg fick jag ett program som kodade allt ljud som kom in i line-in-ingången till mp3 och ett program som skapade en server som andra kunde ansluta till på min dator. På så vis kunde andra koppla upp sig till mig när jag "sände". Det var bara på skoj och verkligen bara ett fåtal lyssnare, precis som idag alltså. I början hade jag inget riktigt bra namn på mina sändningar så jag kallade dem "Radio Röv" eftersom jag i alla fall hade självinsikten nog att inse att de var fruktansvärt dåliga. Jag spelade alltså musik och pratade emellan låtar, i princip bara vilken låt det var och vilken som skulle spelas nu. Jag hade möjligheten att spela upp egna inspelningar från minidisc och jag kunde spela vinylskivor live men jag valde av någon anledning nästan aldrig att göra det. Dels berodde det säkert på att jag inte hade en tillräckligt bra skivspelare men också för att det helt enkelt var smidigare att spela allt på datorn.
Jag hade en stork burkig stationär dator med Linux som operativsystem och det gjorde att jag började intressera mig mer och mer för att göra saker i terminalfönster, alltså kommandobaserat istället för att klicka och dra osv. Följaktligen lade jag upp en massa olika kommandofönster, ett för att hålla koll på hur många som lyssnare, två för att spela olika musik, fyra för olika jinglar jag spelade upp och så två till för att göra lite av varje, annan musik eller ytterligare jinglar till exempel.
Efter ett tag började jag fundera på om jag inte skulle vilja göra något lite mer seriöst av radion. Jag gjorde som man så ofta gör - det kosmetiska först. Jag hade en logo jag gjort flera månader tidigare när jag hade en naiv idé att någon gång framtiden starta ett skivbolag. Det skulle heta "En apa med hörselskydd Records" och logon, ja, den har ni redan sett. Det är alltså inte hörlurar utan hörselskydd apan har på sig - för att slippa lyssna på eländet kan man tänka sig.
Innan jag tyckte att jag riktigt kunde kalla projektet för Radio Jenkins slängde jag om orden till Jenkins radio och fortsatte spela musik ett tag till, mest för att lära mig tekniken och den blev också sakta bättre.
Här är en länk till en av de tidigaste Radio Jenkins-sidorna
Jag fick så småningom en egen lägenhet och plötsligt blev jag av med ett av mina största problem; jag bodde ju inte själv innan jag ett par gånger blev jag, mitt under sändning, tillsagt att en av tjejerna jag delade lägenhet med att jag måste vara tyst - eftersom hon sov. Det säger också något om hur sent jag sände. Alltså fick jag börja spela in och sända mina program - som idag.
Men med egen lägenhet försvann det problemet. Jag såg till att fixa ett arbetsschema där jag alltid var ledig onsdagkvällar (tror jag i alla fall att det var) så började jag sända. Klassiker som "Full i sändning" kom till under våren 2006. Under den perioden hade jag insett att det inte är så roligt att sända själv och om det var möjligt försökte jag alltid få en gäst till programmet. Någon gång Josef och då handlade programmet om kriminalvård och en annan gång var Cristian med och då blev det, precis som idag, inte lika seriöst.Framåt hösten, precis när jag träffat min blivande fru Sandra, bestämde jag och min kusin Maja att hon skulle vara med i varje program. Det trycktes upp affischer för hundratals kronor och sen gav vi oss fan på att göra ett bra, eller i alla fall roligt, program. För det mesta var Maja med men någon gång var jag tvungen att sitta själv och i minst ett program var Sandra med istället. Det gick även det men Maja hade en speciellt sorts tokrolighet som få kan ersätta, inte minst jag helt själv.
2006 övergick i 2007 och efter en flytt till Stockholm och Vårberg i mitten på december försökte jag starta upp Radio Jenkins igen i Stockholm. Det blev lite trögt men framför allt drabbades jag av något jag fortfarande inge gjort mig kvitt - ha-begäret. Nya mikrofoner, en ny begagnad mixer jag köpt strax innan flytten och så skulle vi sätta igång. Vi, för nu var det tänkt att jag och Sandra skulle sända ihop. Det gick ett tag men sedan fanns helt enkelt inte orken.
Det blev ett och ett halv år av tystnad. Hemsidan som sett så lovande ut var så där trött som bara en dåligt eller icke uppdaterad hemsida kan vara fast det spelade ingen roll eftersom inger skulle titta på den ändå.. De nya dyra mikrofonerna med sin extra fantommatning gick för långt under inköpspriset men det kändes ändå ganska bra - jag kände mig plötsligt fri igen.
2009 bestämde jag mig för att ta upp tråden igen och så bestämde jag mig för att en podcast skulle det bli men den nuvarande hemsidan skvallrar om att jag lade upp ett första avsnitt inspelat på jobbet redan i september året innan, alltså 2008. Där lovade jag att snart skulle det bli åka av, eller något liknande. Det blev det först i februari och bara några avsnitt innan jag tröttnade igen. Tekniken krånglade lite för mycket för att det skulle vara riktigt roligt och jag gav upp på att hitta bra demomusik. Framåt hösten hoppades jag att jag hade mer energi och så slöt jag ett licensavtal med STIM för att få spela "riktig" musik. Det blev efter det bara ytterligare fem avsnitt innan jag återigen gav upp.
En av orsakerna att jag gång på gång gett upp är att tekniken är krångligare än tidigare. Precis i början, liksom nu, spelade jag musik i realtid och pratade men under lång tid plockade jag liksom ihop ett program i Garageband genom att prata och sedan drag-droppa jinglar, musik osv till filen. Sedan fick man mixa allt så att det blev lagom volym. Det är ett helvete att sitta med allt det och troligen är det realtidsinspelningen som gör att jag alls orkar idag.
Jag gav alltså upp igen i november 2009 och skrev då också tydligt på hemsidan att Radio Jenkins tills vidare inte hade någon aktivitet. men i våras hände något, jag hade varit lite låg en längre tid och kände att det nog var brist på utlopp för min kreativitet det handlade om och så var jag igång igen. Fast återigen bara några gånger. Jag skaffade nämligen än en gång nya saker som skulle göra allt så bra tills jag insåg att det hela handlade om att jag var tvungen att spela in i realtid. Då köpte jag en ny mixer och något senare en ny bättre mikrofon och nu.. nu känns det som om det kan hända grejer på riktigt.
Jag vet, ni ville ha mer detaljer, kanske en annan gång, nu är det sent och vi ska fika här hemma. Och inget är ändå viktigare än kärlek. Och fika!
/ Joel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar